Godkväll, godkväll.

Usch, vilken helg fylld av känslor & tankar. Jag vill finnas till för alla & göra det som andra ber mig om och göra det dom vill, men jag kan inte.

Jag sitter här & vet varken ut eller in. Det är dags för mig att ändra lite på mig nu & sluta bry mig så mycket. Jag tänker leva mitt liv efter min pappas ord, som han alltid säger till mig. Han är en enormt klok man & får mig alltid att glömma allting som bitit sig fast i skallen på mig när jag är med honom. Därför kanske ni förstår varför norge-resan som jag snart ska göra tillsammans med min pappa är dom en terapi för mig? Att vandra omkring på smågatorna, äta glass, prata strunt & bara ha det bra. Jag ska även ta mig en tur upp till toppen på fjället ensam en heldag. Tänker ta med mig en termos kaffe & en massa gotta, lämna mobilen kvar i huset och sedan bara gå och känna frihet. På toppen av fjället tänker jag skrika ur mig all ilska, all frustration och alla känslor! Det är fantastiskt.. (låter sjukt, men det är så härligt!).

Har suttit och försökt lagt ihop Hugos dagis-schema också. Eftersom Hugos pappa jobbar eftermiddag första veckan jag är i Norge så har det strulat sig lite, men det löser sig nog på bästa sätt.

Min "klump" i magen har kommit tillbaka också. Det är väl för att jag tänker för mycket, funderar så mycket & tänker på dom negativa lösningarna på allt istället för att se allting positivt. Jag ska börja "stänga av" lite mera. Och dom som står kvar vid min sida är dom äkta. Alla andra kan gå.. nu.

Jag längtar ihjäl mig efter Hugo! Imorgon kommer han hem - och jävlar vad jag längtar efter prinsen!