I detta inlägg tänker jag beskriva känslan av att vara mamma till min fantastiska unge!

Jag blev gravid när jag var 14 år. En konstig känsla, en fantastisk känsla.

Jag var i v. 22 när jag fick reda på min graviditet. Alltså försent för att ha abort som alternativ. Jag var själv ett "barn", men jag fick aldrig höra det. Jag fick aldrig höra av läkare, barnmorskor & andra föräldrar på föräldrautbildningar att "barn ska inte ha barn. Du är för ung". Alla behandlade mig som en blivande mamma, inte som ett "barn". Vilket jag är väldigt tacksam för idag. Även fast jag antar att det snackades en del bakom ryggen på mig. "Hon fixar det aldrig".

Magen växte & jag med den. Jag växte från "barn" till en mamma. Efter en väldigt lätt förlossning med hjälp av fantastiska barnmorskor, min mamma & barnets pappa så klarade jag allting galant. Vi fick en fantastisk liten pojke på 3910 gram & 51 cm. En pigg, kry & helt underbar liten grabb. När han låg i min mage så var det en "Jesper". Vi hade bestämt oss för en Jesper. Men av någon anledning så stormade Hugos pappa in till mig två veckor före min förlossning och sa "det blir ingen Jesper, det ska bli en Hugo". Jag skrattade först & sa "Glöm det. Det är ingen troll-unge".

När Hugo hade föds, så såg jag på honom & sedan på hans pappa och sa "Nej, fan.. det här är ingen Jesper. Det är ju en Hugo, det ser du väl?" Och Hugo blev det!

Vi hade det kämpigt ett par år. Jag & Hugos pappa gick ifrån varandra ganska fort. Men vi höll kontakten & gör det än idag. Jag och Hugo bodde i Järbo hos min pappa, men märkte ganska snart att det inte skulle fungera i längden, vi behövde något eget! Så efter 1 ½ år så flyttade vi till eget i Vallhov.

Min resa har varit kämpig, men jag har kämpat (och gör det naturligtvis fortfarande) för mitt barn. Han är den som gör att jag ser ett mål framför mig. Att få höra han tassa omkring här hemma om dagarna gör mig varm. Att få höra "Jag älskar dig, mamma" varje dag, gör att mitt hjärta smälter. Att få känna hans armar runt min hals varje dag gör att jag känner att jag lyckats med uppgiften som mamma. Att se honom skratta & ha roligt gör att jag känner mig stolt.

Det sägs att "När man skaffat barn så väljer man att leva med hjärtat utanför kroppen". Det är sant! Man är alltid orolig för sitt barn. Tänk om han gör sig illa? Råkar ut för en olycka? Mår dåligt utan att säga till? Tänker på saker som gör honom ledsen? Tänk om han skulle försvinna.

Det är en fantastisk upplevelse att vara förälder & jag älskar det! Men, man kommer aldrig sluta oroa sig! Man kommer alltid leva med hjärtat i halsgropen varje gång han inte är i närheten. Varannan vecka gör att jag sörjer varje kväll jag ska lägga mig utan att få säga "Godnatt" till min skatt. Jag vet att han har det bra hos sin pappa, för han är en väldigt bra pappa. Men mitt mammahjärta ropar efter min prins. Det gör ont att vara utan honom, men gud i himlen vad jag älskar honom.

Min älskade Hugo Kristian Rosén

041016.

Jag älskar dig, upp till månen & tillbaka tusen gånger.

Mitt hjärta är ditt, ditt hjärta är mitt.

Du är min skatt, mitt allt.

I love you!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Denna blogg kommer tas bort. Ny blogg finns på www.Powder.bloggplatsen.se ...

Hej & hå! 7.30 kom mamma hit imorse & var hemma med Hugo medans jag traskade iväg till skolan för att göra ett prov som gick sisådär.   Kom hem igen strax före klockan 10, och då sov Hugo fortfarande. Klockan 11.40 slog han upp ögonen.. feber...

Hittils har födelsedagen varit bra! Nästan.   Vid 9.30-tiden ringde Hugos fröken från skolan. Hugo hade kräkts jättemycket & hade feber. Fort på med kläder & rusa ner för att hämta hem lillskrutt! Så hängig han var! Mammas hjärta. Pratade lite ...

Väldigt besviken på människor som lovar saker - men aldrig kan hålla det..   Varför ens lova? ...

Jag är tacksam. Jag är tacksam över att familjen Lund existerar.   Jag & Emil har hängt ihop länge. Med åren så har jag lärt känna en sån fin & härlig familj/släkt. Familjen Lund har med åren alltid funnits till hands för mig, vilket jag är tac...