Wöhöw! Äntligen fredag.. äntligen helg.

Nog för att det inte spelar någon roll vilken veckodag det är för mig, men det betyder ändå att Hugo blir hemma med mig hela dagarna nu under helgen. Inget dagis, inga tider. Bara vi två.

Eller nu ljög jag, han kommer förmodligen vara ute med grabbarna hela helgen. Men ändå! :)

Igårkväll mådde jag jättedåligt. Mådde illa som tusan & kräktes en gång. Var supervarm och kände mig svimfärdig. Det sjuka i allt, är att jag då kom på hur smarta hundar egentligen är! Dom är inte dumma, dom små liven.

Vicko ligger alltid på sin filt i hörnet av sovrummet. Ca två meter ifrån mig. Men igårkväll envisades han med att ligga precis nedanför min säng! Han tillochmed släpade med sig filten för att ligga där. Och på nätterna när jag vaknar så brukar han normalt snarka vidare när jag går upp och kissar eller dricker vatten. Men inatt när jag gick upp så vaknade han direkt och följde med mig ut i köket och satt utanför toan och väntade på mig. Jag stängde även ut honom en stund från sovrummet igårkväll när jag mådde som värst ifall jag fick för mig att kräkas i hinken, och då hörde jag hela tiden hur han låg utanför dörren och väntade.

När jag sedan öppnade dörren så han fick komma in så satte han sig upp, la huvudet på min mage & tittade på mig en stund, och sedan kröp han ner på golvet och somnade nedanför mig. Hundar är smarta, och dom förstår!

Ikväll blir det MYS för hela slanten med fint sällskap & god mat.

Slänger oxå in en text som jag har lagt in många gånger förut, men den har aldrig passat så bra in på mig som den gör just nu.

FÖR NU SKA JAG MINSANN FAN BÖRJA LEVA LIVET!!!!!

Jag har vandrat vägarna, men har aldrig känt mig fri.

Jag har varit fast besluten, men har ändå låtit bli.

Jag har trott på kärleken som det största på vår jord,

men jag minns dom vackra fraserna, som mest var tomma ord.

Men idag.. så mår jag ändå bra.

För jag har börjat leva nu, jag har kommit hem.

Och jag känner en lust att leva länge än.

Jag har blivit starkare, jag har fått distans.

Och jag tror nå'n där uppe gav mig denna chans.

Som när dagen vaknar, just när mörkret ger sig av.

Då kan min oro sjunka undan, då är jag fri från alla krav.

Som när fågeln flyger, som när vågen slår emot land,

ska mitt hjärta slå för framtiden, och kärleken ibland.

Och idag, så mår jag ändå bra!

 

Sofie

30 april 2010 08:53

Tack desamma :)

http://soofieeklund.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Denna blogg kommer tas bort. Ny blogg finns på www.Powder.bloggplatsen.se ...

Hej & hå! 7.30 kom mamma hit imorse & var hemma med Hugo medans jag traskade iväg till skolan för att göra ett prov som gick sisådär.   Kom hem igen strax före klockan 10, och då sov Hugo fortfarande. Klockan 11.40 slog han upp ögonen.. feber...

Hittils har födelsedagen varit bra! Nästan.   Vid 9.30-tiden ringde Hugos fröken från skolan. Hugo hade kräkts jättemycket & hade feber. Fort på med kläder & rusa ner för att hämta hem lillskrutt! Så hängig han var! Mammas hjärta. Pratade lite ...

Väldigt besviken på människor som lovar saker - men aldrig kan hålla det..   Varför ens lova? ...

Jag är tacksam. Jag är tacksam över att familjen Lund existerar.   Jag & Emil har hängt ihop länge. Med åren så har jag lärt känna en sån fin & härlig familj/släkt. Familjen Lund har med åren alltid funnits till hands för mig, vilket jag är tac...