Hallådär alla goa & glada.

Nuuu har jag flyttat. Det är o-vant att sova i ett eget sovrum. Det var väl ca 4-5 veckor sedan som man hade ett "privat" sovrum.. dock var det inte mitt eget, men det är det nu :) Det är stort och fint och jag trivs som fisken i vattnet här! Vardagsrummet känns så stort eftersom det inte står någon säng därinne.

Det är sjukt groteska och fula tapeter i alla rum, men inom tre veckor så kommer dom och tapetserar om i mitt sovrum, Hugos sovrum, köket & vardagsrummet. Hallen är helt OK som det är, men jag ska tapetsera "själv" efter sommar'n. Eller ja, själv blir det väl inte.. något snille som kan får nog hjälpa mig!

I torsdags gick jag ner och hämtade nycklarna och satte igång att bära kartonger och grejs själv, och efter en liten stund kom mamma och Peter hit och hjälpte mig. Sedan igår fick jag en massa bärhjälp. Emil, Kalle och Patrik kom och hjälpte mig. Tack så mycket för hjälpen ! Så jag har hållt på och donat här hemma sedan igår. Det börjar likna ett hem & jag trivs! :) Första natten på ett nytt ställe brukar vara hemsk för mig, men inatt sov jag som en kung.

Jag har haft Vicko hos mig i tre nätter nu också, eller jag lämnade honom igår pga av flytten. Men dom tre nätterna & dagarna jag haft honom har varit supermysig. Vi har varit ute & härjat nästan hela dagarna. Kutat i skogen, kastat pinnar (STOCKAR!!!) och härjat. Dock så snarkar han som en fullvuxen björn så man får sova med öronproppar! ;-P Sweet.

Pappa och lillasyster var här och fikade lite för ett tag sedan. Syrran blev anfådd av att gå upp för trapporna. HUH? Dålig kondis eller har jag flyttat för högt upp? Hähä.

Om två veckor bär det av till Noorway - GISSA OM JAG LÄNGTAR! Tur att Anna finns som är lägenhetvakt åt mig! :-) Du är bäst, tjejen!

Nu ska jag kuka vidare lite här o dona i min ensamhet. Ensamhet är det bästa som finns - näst efter att ha Hugo hemma, naturligtvis! Min älskade unge. Imorgon kommer han hem igen, till vårat nya hem. Jag hoppas han kommer trivas <3

Ha en finemang dag.

Haha, jag har tokfastnat för en gammal goding :-D

Anne-Lie Rydé - En så'n karl.

Jag poppar på utav bara fan så grannarna lär väl undra vad det är för fel ;)

"Han går som en karl
Han ser ut som en karl
Med en kropp som en karl
Och han kyyyysser som en karl ska
Han har charm som en karl
Han är fräck som en karl
Nochalant som en karl
Och han rör sig som en karl ska

Men djupt där inne
Har han ett barnasinne

Och jag ska ge allt vad jag har
Till denna underbara karl
Så han blir min för hela livet

Visst kan han som en karl
Ser vad kvinnorna har
Och han ger när han tar
Med en styrka som en karl som har
Jo han ljuger ibland
Och han dricker ibland
Men det struntar jag i
För jag vet ju vad en karl har

Och när jag vaknar
Är det hans famn jag saknar

Jag jag ska ge allt vad jag har
Till denna underbara karl
Så han blir min för hela livet

Åh en sån karl
Vilken karl

Ja , jag ska ge allt vad jag har
För denna underbara karl
Han ska bli min för hela livet

Ja , han ska få allt det jag har
För denna underbara karl
Han ska bli min för hela livet

Dock har man inget mongo till karl i skallen att "tänka på" när man hör låten. Men äh, den är schysst ändå! ;-) O man bli fan på bra humör oxå.

TRÖTT.

Jag är trött, jag har mensvärk & jag trivs i ryggläge på soffan.

Ligger och spelar lite på blip.se. yatzy! Hähä.

Jag ska snart resa mig ur soffan och begé mig ut på en promenad med Vicko. Och jag fick låna honom en natt till oxå :) Skönt med sällskap!

it's my life - och jag gör preciiis vad jag vill.

och jag tar till vilka knep jag vill för att må bra -

så länge ingen annan mår dåligt av det.

Jag är den jag är ´ acceptera eller gå ;-)

Godmorgon Onsdag.

Igår kväll fick jag trökigt som bara den, och tröttnade ur rejält av att sitta hemma i min ensamhet bland en massa kartonger. Så jag trippade över till Sandra igen och snackade lite skit med henne & Thomas. Och jag fick med mig manligt sällskap hem som jag spenderade natten med ;-)

..Sandras hund, Vicko. Haha.. nu fick ni inget att snacka skit om, era jävlar! ;-)

Så inatt har man känt sig trygg med en stor, klotig rottis hemma.

Idag står det tvätta på schemat. Vilket jävla trökgöra! Men jag behöver tvätta en gång nu innan flytten så man slipper ställa sig och hålla på med sånt mitt i flytten. Huh. Idag ska även det sista packas ner & imorgon ska jag skruva isär sängen & göra allting färdigt för fredag morgon då flytten sätts igång. Klockan 8 ska jag hämta nycklarna och därefter är det bara att köra. Tur att jag har så snälla människor som hjälper mig! :) Vi blir fem stycken som hjälps åt med flytten.

Sedan har jag en hel vecka på mig med städningen. Nycklarna för den här lägenheten ska inte vara inlämnade förän nästa fredag. Så det är skönt att man har en massa tid! Så slipper man stressa! :-)

Har nyss vart ute på en promenix med Vicko, och nu ligger han o slappar på golvet. Så jag ska sätta igång att packa i kläder & doningar i sopsäckar!

Have a nice day! :-)

Hallådär!

Sitter här & glor som ett mongo i min ensamhet. John Lingberg - High speed daddy strömmar ur högtalarna & det är svårt att låta bli att studsa runt i soffan :-)

Idag fyller min darling Sandra år, så givetvis var jag dit & grattade henne. Fikade lite, pussades med lillprinsen & hade mys. Sedan tog jag en tripp ner på stan för att uträtta lite trökärenden! Göh.

Annars då? Allt är sig likt. Jag ser fortfarande lika dum ut, är fortfarande lika smart och begåvad, kastar fortfarande strumporna på golvet och är fortfarande lika jävla lat som jag varit dom senaste 21 åren. And I love it.

Dessvärre har jag lessnat på en brud som verkar leva på lögner, skitsnack & hon gläds verkligen åt andra när dom mår dåligt. Bara för att hon själv mår dåligt, så ska inte det behöva gå ut över andra. "Mår inte jag bra, så ska ingen annan må bra heller" verkar vara hennes motto. Finns något som heter "sköt ditt & skit i andra". Börja så, så ska du se att ditt löser sig oxå.

Inlägget nedan var om mig & min fina unge. Nu kommer ett annat :)

Typ om mig, eller något sådant.

Jag sitter här. Förbannad över att det där förknullta berget av disk ser så jävla ful ut i köket. Förbannad över att det ska vara så idiotiskt tråkigt att packa allt runk i kartonger. Det ska bli så jävla tråkigt att skruva ner dom där kuklamporna från taket & att tvätta fönstren kommer att bli rent av pisstråkigt. Och inte nog med det, så ska man gruva sig över att behöva stryka alla idiotiska gardiner till nya lägenheten när man flyttar in. Nej, sug pessarn. Fyfan vad trökigt!

Oj, negativt! Men vissa saker är bara föööööööör tråkiga, ellerhur?

Nej, en resa till Norge skulle sitta fint som fan nu. SNART SÅ! Inte långt kvar. Och vad härligt det kommer bli! En terapi för mig & jag kommer ägna många, långa timmar sittandes på en bänk vid foten av fjället med en stor pöse baconcrisp, en rödbrus och en stratos - och bara tänka. Tänka på livet, vilka val jag kommer att göra, och vilken väg jag ska gå. När jag kommer hem efter resan - då är jag redo att tampas med livet. Jag ska kriga för allt jag vill & jag ska vinna kriget. Jag vill känna en lättnad och en känsla som känns som frihet när jag kommer hem.

Jag ska lära mig att älska. Att våga älska mig själv, att älska & att låta mig älskas. Jag vill ju uppleva kärlek som något underbart & fint, inte som något skit! Jag har bara upplevt skiten fel - och jag önskar det blir rätt! :-)

Man är fan in't mer än männsk'a. Trökit nog.

Nä, godnatt. Eller vadå? Lär fan DISKA.. kuk.

I detta inlägg tänker jag beskriva känslan av att vara mamma till min fantastiska unge!

Jag blev gravid när jag var 14 år. En konstig känsla, en fantastisk känsla.

Jag var i v. 22 när jag fick reda på min graviditet. Alltså försent för att ha abort som alternativ. Jag var själv ett "barn", men jag fick aldrig höra det. Jag fick aldrig höra av läkare, barnmorskor & andra föräldrar på föräldrautbildningar att "barn ska inte ha barn. Du är för ung". Alla behandlade mig som en blivande mamma, inte som ett "barn". Vilket jag är väldigt tacksam för idag. Även fast jag antar att det snackades en del bakom ryggen på mig. "Hon fixar det aldrig".

Magen växte & jag med den. Jag växte från "barn" till en mamma. Efter en väldigt lätt förlossning med hjälp av fantastiska barnmorskor, min mamma & barnets pappa så klarade jag allting galant. Vi fick en fantastisk liten pojke på 3910 gram & 51 cm. En pigg, kry & helt underbar liten grabb. När han låg i min mage så var det en "Jesper". Vi hade bestämt oss för en Jesper. Men av någon anledning så stormade Hugos pappa in till mig två veckor före min förlossning och sa "det blir ingen Jesper, det ska bli en Hugo". Jag skrattade först & sa "Glöm det. Det är ingen troll-unge".

När Hugo hade föds, så såg jag på honom & sedan på hans pappa och sa "Nej, fan.. det här är ingen Jesper. Det är ju en Hugo, det ser du väl?" Och Hugo blev det!

Vi hade det kämpigt ett par år. Jag & Hugos pappa gick ifrån varandra ganska fort. Men vi höll kontakten & gör det än idag. Jag och Hugo bodde i Järbo hos min pappa, men märkte ganska snart att det inte skulle fungera i längden, vi behövde något eget! Så efter 1 ½ år så flyttade vi till eget i Vallhov.

Min resa har varit kämpig, men jag har kämpat (och gör det naturligtvis fortfarande) för mitt barn. Han är den som gör att jag ser ett mål framför mig. Att få höra han tassa omkring här hemma om dagarna gör mig varm. Att få höra "Jag älskar dig, mamma" varje dag, gör att mitt hjärta smälter. Att få känna hans armar runt min hals varje dag gör att jag känner att jag lyckats med uppgiften som mamma. Att se honom skratta & ha roligt gör att jag känner mig stolt.

Det sägs att "När man skaffat barn så väljer man att leva med hjärtat utanför kroppen". Det är sant! Man är alltid orolig för sitt barn. Tänk om han gör sig illa? Råkar ut för en olycka? Mår dåligt utan att säga till? Tänker på saker som gör honom ledsen? Tänk om han skulle försvinna.

Det är en fantastisk upplevelse att vara förälder & jag älskar det! Men, man kommer aldrig sluta oroa sig! Man kommer alltid leva med hjärtat i halsgropen varje gång han inte är i närheten. Varannan vecka gör att jag sörjer varje kväll jag ska lägga mig utan att få säga "Godnatt" till min skatt. Jag vet att han har det bra hos sin pappa, för han är en väldigt bra pappa. Men mitt mammahjärta ropar efter min prins. Det gör ont att vara utan honom, men gud i himlen vad jag älskar honom.

Min älskade Hugo Kristian Rosén

041016.

Jag älskar dig, upp till månen & tillbaka tusen gånger.

Mitt hjärta är ditt, ditt hjärta är mitt.

Du är min skatt, mitt allt.

I love you!

Fick en (anonym) kommentar (såklart). Som jag tänkte svara på.

Jag skrev i tidigare inlägg att det känns bra att Hugo bara är 50 meter ifrån mig när han är hos sin pappa denna veckan.

"Hm tror du att du kan gå till Rossa när du vill bara för Han bor 50 meter bort? Bara en fråga sådär :)"

Sv ; Nej, för tusan. Jag går aldrig upp till Rossa, förutom en gång i veckan på hans veckor pga att Hugo får en spruta i benet varje vecka som jag ger honom.

Men bara vetenskapen om att Hugo är nära mig gör mig "trygg". Förut bodde Rossa på stan, och då var det hemskt av någon anledning.

Nu är Hugo ute och leker om dagarna och jag får träffa honom ändå! Det är ju fantastiskt, ellerhur? ;-) Jag & Hugos pappa har ingen kontakt överhuvudtaget, förutom när det gäller Hugo. Och det fungerar skitbra!

- - -

Nu fick du svar på den oxå!

Måndag. Hugo ska på dagis nu klockan 8.30, så ska greja frukost åt honom nu & plocka fram kläder. Sedan blir det dona hela dagen här hemma.. uuuh, jag vill ut i finvädret.