Godkväll.

Jag sitter här i min tysta ensamhet & lyssnar på wahlströms och drömmer mig bort i mina tankar och funderingar. Ibland tänker jag så mycket att jag får träningsvärk i min lilla ärthjärna.

Jag tänker på hur många jag saknar, jag längtar nå fruktansvärt efter min familj. Dom bor i järbo, knappt två mil ifrån mig, och ändå saknar jag dom så det gör ont. Min syster får säga godnatt till mina föräldrar varje kväll & få ett godnatt tillbaka som svar. Det får inte jag.. och jag kan ju inte ringa varje kväll bara för att säga godnatt. Jag får säga godnatt till min fina son varje kväll, och jag är tacksam till tusen för det. Men, jag längtar nå oerhört efter min familj hemma i järbo också. Jag vill ha en kram varje dag fylld av värme av mina föräldrar, och det får jag inte.

Jag får komma dit hur ofta jag vill, och jag får väldigt ofta höra hur mycker jag betyder för dom - men jag vill ha närheten. För jag saknar dom så sjukt mycket.

Jag saknar närheten av en sann vän. Det är mitt beslut att inte ha någon "riktig" vän att vända mig till, pga olika orsaker. Jag miste en vän jag älskade upp till månen och tillbaka, jag miste min "storasyster", och sedan dess bröts mitt hjärta mitt itu, och jag känner inget behov av en nära vän. Jag finner ingen som är som jag, och då behöver jag ingen heller. Jag har många, många bekanta som jag tycker hemskt mycket om, och det är jag tacksam över. Men när det gäller att vända sig till någon, så klarar jag det bäst själv.

Jag blir både förundrad och förvånad över mig själv i vissa lägen. Jag har kommit förbannat långt med mig själv. Min självkänsla står i topp och mitt självförtroende är större än någonsin.. ändå söker jag efter något mer! Jag har alltid många bollar i luften (ibland FÖR många!). Jag vill vara alla till lags och jag vill känna mig stolt över mina handlingar. Jag är ett pucko, en klantskalle och en moggis. Men, så förbannat envis & jag ger aldrig upp och har alltid sista ordet i en diskussion, positivt som negativt. Jag kan vara en riktig satmara när jag vänder den sidan till..

..men, jag har ett stort hjärta och jag vill dela med mig av min värme och min kärlek. För jag älskar så många, så mycket, hela tiden.

I varje människa finns något som kallas för "det innersta rummet". I mitt innersta rum förvarar jag allt det vackra & det som betyder något för mig. I mitt innersta rum bor också alla som jag älskar och som betyder något för mig. Dom tassar omkring där inne och vidrör försiktigt alla mina värdefullaste skatter och lämnar allt i samma skick som det var när dom kom. Dom spekulerar, funderar och hjälper mig att hålla det fint i rummet.

..men, det har också funnits människor i mitt rum som inte alls respekterat mina skatter. Dom har gått in med smutsiga skor och lämnat efter sig oreda. Dom har vandrat ut och in och lämnat avtryck som finns kvar i evigheter. Dom tar mina finaste skatter och förstör dom med avsikt för att sedan hånlé åt mig och lämna efter sig ett brustet inre.

Därför är jag tacksam över alla mina fina.

- - -

Starkt gjort av dom som orkat läsa -

ibland vill man bara få ur sig.

 

Sofie

2 mars 2010 09:28

Tack desamma :)

http://soofieeklund.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Denna blogg kommer tas bort. Ny blogg finns på www.Powder.bloggplatsen.se ...

Hej & hå! 7.30 kom mamma hit imorse & var hemma med Hugo medans jag traskade iväg till skolan för att göra ett prov som gick sisådär.   Kom hem igen strax före klockan 10, och då sov Hugo fortfarande. Klockan 11.40 slog han upp ögonen.. feber...

Hittils har födelsedagen varit bra! Nästan.   Vid 9.30-tiden ringde Hugos fröken från skolan. Hugo hade kräkts jättemycket & hade feber. Fort på med kläder & rusa ner för att hämta hem lillskrutt! Så hängig han var! Mammas hjärta. Pratade lite ...

Väldigt besviken på människor som lovar saker - men aldrig kan hålla det..   Varför ens lova? ...

Jag är tacksam. Jag är tacksam över att familjen Lund existerar.   Jag & Emil har hängt ihop länge. Med åren så har jag lärt känna en sån fin & härlig familj/släkt. Familjen Lund har med åren alltid funnits till hands för mig, vilket jag är tac...