Jag har vandrat vägarna, men har aldrig känt mig fri.

Jag har varit fast besluten, men har ändå låtit bli.

Jag har trott på kärleken, som det största på vår jord.

Men jag minns dom vackra fraserna som mest var tomma ord.

Men idag, så mår jag ändå bra.

För jag har börjat leva nu, jag har kommit hem.

Och jag känner en lust att leva länge än.

Jag har blivit starkare, jag har fått distans.

Och jag tror nå'n där uppe gav mig denna chans.

Som när dagen vaknar, just när mörkret ger sig av.

Då kan min oro sjunka undan, jag är fri från alla krav.

Som när fågeln flyger, som när vågen slår mot land.

Så ska mitt hjärta slå för framtiden,

och kärleken ibland.

ibland är det svårare än man tror.