Jag har vandrat vägarna, men har aldrig känt mig fri.

Jag har varit fast besluten, men har ändå låtit bli.

Jag har trott på kärleken, som det största på vår jord.

Men jag minns dom vackra fraserna som mest var tomma ord.

Men idag, så mår jag ändå bra.

För jag har börjat leva nu, jag har kommit hem.

Och jag känner en lust att leva länge än.

Jag har blivit starkare, jag har fått distans.

Och jag tror nå'n där uppe gav mig denna chans.

Som när dagen vaknar, just när mörkret ger sig av.

Då kan min oro sjunka undan, jag är fri från alla krav.

Som när fågeln flyger, som när vågen slår mot land.

Så ska mitt hjärta slå för framtiden,

och kärleken ibland.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Denna blogg kommer tas bort. Ny blogg finns på www.Powder.bloggplatsen.se ...

Hej & hå! 7.30 kom mamma hit imorse & var hemma med Hugo medans jag traskade iväg till skolan för att göra ett prov som gick sisådär.   Kom hem igen strax före klockan 10, och då sov Hugo fortfarande. Klockan 11.40 slog han upp ögonen.. feber...

Hittils har födelsedagen varit bra! Nästan.   Vid 9.30-tiden ringde Hugos fröken från skolan. Hugo hade kräkts jättemycket & hade feber. Fort på med kläder & rusa ner för att hämta hem lillskrutt! Så hängig han var! Mammas hjärta. Pratade lite ...

Väldigt besviken på människor som lovar saker - men aldrig kan hålla det..   Varför ens lova? ...

Jag är tacksam. Jag är tacksam över att familjen Lund existerar.   Jag & Emil har hängt ihop länge. Med åren så har jag lärt känna en sån fin & härlig familj/släkt. Familjen Lund har med åren alltid funnits till hands för mig, vilket jag är tac...