Plöstsligt går jag genom slutna rum, med bara minnen i min hand.

Jag ser ingen dörr som leder ut ur ett tomt "ingenmansland".

För jag väntar ännu på den morgon vi är ett steg närmare varann.

Om vi tar en chans och börjar om igen, kanske solen når en annan strand.

Och jag väntar ännu på den morgon, då jag ser dig sträcka ut din hand.

Du har en kraft som leder dig iväg, och allt längre bort från mig.

Det gör ont att se dig vända bort, men jag kan inte hindra dig.

Men jag väntar ännu på min morgon, vi är ett steg närmare varann.

Om vi tar en chans och börjar om igen, kanske solen når en annan strand.

Och jag väntar ännu på min morgon, då jag ser dig sträcka ut en hand.

 

Johan

31 mars 2010 21:25

Min hand finns hela tiden och kommer finnas ett bra tag till. Är bara att du ska våga ta tag i den. Vill inte att du ska vara rädd även fast du är de. Vet dom sakerna jag inte klarar av. Jag klarar inte av att förlora dig, och klarar inte av att dricka nå mer, klarar inte av att se dig vilsen. Vill bara att du ska vara lycklig

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Denna blogg kommer tas bort. Ny blogg finns på www.Powder.bloggplatsen.se ...

Hej & hå! 7.30 kom mamma hit imorse & var hemma med Hugo medans jag traskade iväg till skolan för att göra ett prov som gick sisådär.   Kom hem igen strax före klockan 10, och då sov Hugo fortfarande. Klockan 11.40 slog han upp ögonen.. feber...

Hittils har födelsedagen varit bra! Nästan.   Vid 9.30-tiden ringde Hugos fröken från skolan. Hugo hade kräkts jättemycket & hade feber. Fort på med kläder & rusa ner för att hämta hem lillskrutt! Så hängig han var! Mammas hjärta. Pratade lite ...

Väldigt besviken på människor som lovar saker - men aldrig kan hålla det..   Varför ens lova? ...

Jag är tacksam. Jag är tacksam över att familjen Lund existerar.   Jag & Emil har hängt ihop länge. Med åren så har jag lärt känna en sån fin & härlig familj/släkt. Familjen Lund har med åren alltid funnits till hands för mig, vilket jag är tac...