Can't stop my heart from breaking, can't stop my hands from shaking.
My love, it's so confusing, it's such a heartache losin' you.

Tja!

Har varit skitkass på bloggandet nu. Men fan, det har varit en del i min skalle som snurrat omkring. Det är svårt ibland, naturligtvis.

Vad har hänt då? Jo, i torsdags sov Hugo hemma hos pappa. Han vill ju passa på att ha sitt barnbarn när han har ledig vecka ibland. Vad gjorde jag då? Jo, vid 19-tiden mötte jag upp Linda och gick ner på Malaysia och käkade. Jätte trevligt att träffa damen igen & vi pratade på om allt och ingenting, lite skratt blev det och det förstod man ju nästan! :-)

Därefter kom Matte hem till mig.. vi tog en grogg eller fem, pratade skit, lyssnade på musik, sjöng allsång och hade det trevligt.

Sedan har helgen rullat på i lagom takt. Upp till pappa & Christel igår eftersom hon fyllde år.

Annars då? Mycket tankar och grejer som flaxar omkring i skallen på mig. Vad ska ske? Vad ska jag göra? Hur kommer det bli? Åh, kärlek och känslor är inte lätt alla gånger. Särskillt när den man blev kär i plötsligt förändrats och är någon helt annan, som inte litar på mig & försöker ta reda på saker bakom min rygg.. jag känner mig hemskt åtsido-satt och vet liksom inte vad jag har gjort för att förtjäna det?

Men men, idag ska allt ske & vi får se vad framtiden säger.

Kan ju säga att jag aldrig skulle ha klarat av det här utan min bästa vän, Matthias. Han är verkligen en bra led-stjärna och en fin vän med ett stort hjärta. Wtf gjorde jag utan honom? Det vet jag inte. Är glad att han finns i mitt liv!

Nu ska jag greja lite. Sedan åker Hugo till Rossa. Jag ska upp till Storvik och försöka få lite saker uppklarade, sen hem till mamma och fira Peter som fyller gammal gubbe idag!

//

The old Lindqvist is dead.

Nu jävlar ska det ske förändringar´ vänta ni bara!

Jag ska verkligen leva mitt liv, jag ska leva ut min ungdom till 110 %.

som sagt, vänta ni bara.

Hittade en massa gamla bilder på datorn. Hähä, läckert.

Hugo, julafton -08

Pappas fina vovvar 

Emil & Hugo. Lääänge sen. 

Lillasyster <3

Pappa & Hugo.

Ehm, jag?

Jag & Elsa.

Hugo.. lääänge sen. Kolla FRILLAN :-D

Mina fina unge. Förra vintern.

Pappa som ung.

Kom INTE och säg att vi är lika!

Min fina Elsa.

Mygod, vad jag saknar na.

Goooooodmorgon.

Klockan 06.30 - "Mammaaa, nu är jag vaken.. kan du skala en apelsin åt mig?"

Joo, men visst. Det är precis det man är sugen på att göra innan man ens fått upp ögonen.. ställa sig i köket och skala apelsiner! Hmpf, men vad gör man inte för sina barn. Apelsinen fick han & jag försökte somna om en stund, men det sket sig rejält när Hugo fick för sig att sjunga med till introt till alla barnprogram som började.

Idag då? Torsdag. Hugo åker hem till pappa i eftermiddag och tillbringar natten där. Pappa vill passa på när han har ledig vecka och låna Hugo över natten. Hugo älskar att vara hemma hos morfar. Det är ett evigt tjat om det, och när han blir förbannad på mig så stänger han in sig på sitt rum, packar väskan och kommer sedan ut och säger "dig kan man ju inte bo med, du är tjej, så nu flyttar jag till morfar!" Hmpf.

Det händer så mycket hos morfar också, tycker han väl. Dom är mycket ute i skogen och tar vovvarna med sig.. & hugo älskar det.

Jag då? Jo, jag ska ta tag i storstädningen så det ser någorlunda ut tills på lördag. Tvätten grejade jag igår, så den skiten slipper jag!

Nä, nu börjar "dra mig baklänges" på tv:n och då får jag inte "kappra" nå mer på datorn, som Hugo uttrycker det. Så nu ska jag greja frulle till oss´

bloggar mer sen.

Hoho.

Yeah. Lindqvist är ett smurto. Först låser jag in hemnyckel + tvättstugenyckel i tvättstugan. Får skämmas lite och knacka på hos grannen och be om att få låna deras tvättstugenyckel och hämta min. Sen då? Tvättmaskins-helvete går sönder så jag får ringa Monica (husvärden) som kommer o fixar skiten. Tar sedan en tripp ner till ica för att posta två brev.. och vad händer? Jo, jag kommer ner dit och har glömt brev-helveteskapen hemma.

Nu tänker ni säkert ; vad är det för fel på henne, och varför har hon sån otur?

Men då ska jag säga er det, att det här är bara en helt vanlig dag i mitt liv. Ni vet, jag är människan som gud glömde.. eller så har han valt ut mig som ett offer att jävlas med när han själv har en dålig dag.

Ska hämta hem Hugo från dagis snart, och då kommer jag förmodligen ramla i en vattenpöl. Sedan ska jag dra upp till Järbo för att hälsa på gudfar som är på besök från stockholm, och då kommer vi förmodligen krocka med en leopard eller nå't.

Eller det vanliga klassiska. "MAMMA, JAG ÄR KISSNÖDIG OCH MÅSTE KISSA NUUUUUU!" Så man får snällt stanna vid väg-kanten och låta ungen släppa fram drulen och pissa medans 419 pers åker förbi. Ska fan börja med blöja på min 6-åring igen. Eller nä, fyfan för blöjbyte.

Sängen är o-bäddad, disken o-diskad och i varje litet jävla hörn sitter en dammråtta som nyss utvecklat sina ögon och sina stora käftar. Så varje gång man går förbi så ser man dom där små elaka tussarna som vilken sekund som helst är redo att anfalla och äta upp mig. Med andra ord, jag måste städa!

Imorgon åker Hugo till pappa och sover kvar över natten, så då ska jag fanimej ta tag i städningen så inte brudarna som ska komma på lördag vänder i dörren och funderar på vilken jävla soptipp dom kommit till. Stackars folk! I need to städa.

Nu ska jag ner i tvättstugan och hämta upp sista tvätten.

Jag kommer ramla i trappen.

As-trött. 05.55 slog ungen upp ögonen! Huuuuh. Men med frukost & barnprogram för hans del så sov jag vidare tills klockan ringde 7.30 Underbaaaart! :-) Tur att man har en stor unge som kan roa sig själv. Aldrig mer bebis!!!

Godkväll.

Måste börja med att säga att jag fastnat nå' oerhört för en låt som David tipsade mig om. John Mayer - Free fallin'. Den går på repeat här hemma. Jag blir lugn av den av någon anledning. Den får mig att finna ro på något vis.

Så.. här ligger jag. Raklång på soffan med datorn på magen. Jag låter mina tankar cirkulera hur dom vill. Det behövs ibland. Jag släpper allting som trycker i skallen på mig och känner en frihet, ett lugn och en harmonisk känsla.

Jag står ännu en gång vid en vägkorsning där jag måste välja. Det är förjävligt att man inte kan se runt hörnet på den väg man väljer. Man måste liksom chansa, och jag är för feg. Eller feg och feg.. jag är nog mest bortskämd på det sättet att jag alltid har haft bra kontroll när det kommer till att välja väg.

Herregud, jag kommer att komma till en miljon till såna här korsningar i livet.. där det gäller att välja väg. Om man väljer rätt vet man aldrig. Allt i livet är ju en chansning till något man alltid hoppas ska vara rätt.

Jag har inte alltid valt rätta vägar, men fan vad jag har fått kämpat på dom grusiga/leriga/knöliga vägarna också.. för tillslut kommer man ifrån det och får gå på en väg utan hinder. Då njuter man, eller hur?

Som jag nämnt i tidigare inlägg så är jag en tänkare av högsta grad. Jag är en väldig funderare och jag tänker oftare framåt än bakåt nuförtiden. Lägg det förflutna bakom dig - det går ändå inte att påverka. Men framtiden går att påverka på en viss grad. Man kan tänka efter både en och två gånger.

Det enda jag vet, är att jag lever för dagen.

Carpe Diem